En DAG med WIRÉN

Lars Berglund gav exposé över Wiréns utveckling som tonsättare från det gladare och skämtsamma till det mer allvarliga efter 2:a världskriget. Samtidigt behöll han livet ut det lite skämtsamma även i allvaret. Per-Henning Olsson talade under rubriken ”Tradition och traditionalism” och ansåg att den gamla uppdelningen av tonsättarna i 20-talister, 30-talister etc, beroende på deras debut, inte var bra. Inte heller uppdelningen i traditionalister och modernister är särskilt ändamålsenlig, tyckte Olsson. Var hör Wirén hemma i dessa uppdelningar?, undrade han och spelade exempel på Karl-Birger Blomdahls musik från av 40-talet och en Wirén-komposition från samma år. Blomdahl lät ju inte mer modern än Wirén vid samma tid.

Efter dessa musikologiska synvinklar tog musicerandet över. Fem ensembler med totalt 14 elever från musikhögskolorna i Göteborg, Piteå och Stockholm hade studerat in verk av Wirén. Det var Sonatin för violoncell och piano, Pianotrios nr 1 och nr 2 samt stråkkvartett nr 2.  Lärare vid dessa master classes var professorerna Stefan Bojsten och Torleif Thedéen. Dessa två har ju spelat och turnerat väldigt mycket tillsammans, men detta var första gången som de höll master classes tillsammans. De delgav eleverna sina synpunkter såväl interpretationsmässigt som speltekniskt. 

Annika Wirén berättade i slutet av dagen några personliga minnen av sin far. En viktig period i hans liv var åren i Paris i början av 1930-talet med minnen som han ofta återkom till senare i livet. Det var också där han träffade sin blivande fru Noel, som var cellist. Annika citerade brev från Paristiden som Dag skrev till sin familj i Fjugesta och han tycks ha levt ett angenämt liv med goda middagar med minst lika goda drycker. Hon berättade också om sommarstället på Björkö i Stockholms skärgård, där Dag portförbjöd hustru och dotter varje förmiddag för att han skulle få ro att komponera vid pianot där ute.

I den avslutande paneldiskussionen kom man tillbaka till Wiréns lite underfundiga skämtlynne. Flera av eleverna sade sig inte ha känt till Wirén alls tidigare men tyckte hans musik höll internationell klass och borde framföras mer.

Med andra ord en mycket lyckad dag med många intressanta inslag som ett led i att hålla Wiréns musik vid liv och främja framförandet av hans musik.

Roland Sandberg